En dag olik alla andra – som alltid

Min vana trogen började jag morgontoaletten med att rensa öronen med en topz. Till min stora fasa upptäckte jag att jag endast hade pinnen kvar när jag tog ut den från örat. Tänkte att jag ringer läkaren så fort jag kommit till jobbet klockan åtta. TRODDE JAG! När jag kom upp till andra plan där jag har mitt arbetsrum stod en förälder och väntade på mig. Hon ville ha ett samtal. Jag bad henne vänta tills jag fått hänga av mig ytterkläderna och sen bad jag henne stiga in  på mitt rum. Det blev ett samtal på 1,5 timme. Klockan var nu 9,30 och klockan 10,00 skulle jag åka till ”staden” för att medverka i ett möte som BUP kallat till. Hade lovat några medarbetare att de kunde åka med i min bil. Men nu var det det här med topzen i örat. Jag gick in i personalrummet och berättade att jag hade en bomullstopz  i mitt vänsteröra. Alla var eniga om att det var bäst att jag fick bort den snarast så jag gick och ringde läkaren. Fick en tid klockan 10,00 och fick då omdirigera alla så att de på egen hand kunde ta sig till BUP. Full gas mot läkarstationen! Läkaren undrade förstås vad jag hade gjort (vilket jag hade räknat med för JAG VET ATT MAN INTE SKA STOPPA IN EN TOPZ I ÖRAT). Sen frågade han vad jag jobbar med. Hihi, det kommer du aldrig tro på, svarade jag. Jag arbetar som rektor. Han log, tog ut topzen och sen kunde jag ta bilen vidare mot BUP.

Ja, det blev en spännande dag. Efter lunch berättade en lärare för mig om en incident som hänt nyligen. Klassen hade besökt badhuset. En av eleverna, som har epilepsi, hade upptäckts ligga på botten av bassängen. Eleven hade fått ett epileptiskt anfall under sin simtur under vattnet.  Herregud, vilken tur att allt slutade bra!

Annonser
Standard